Behemot och Leviatan

Chapter 60: Behemot och Leviatan

1 I det femhundrade året och sjunde månaden på fjortonde dagen i månaden af Enochs lifstid såg jag, i den liknelsen, att himlarnes himmel skakades, att den skakades våldsamt, och att den Aldrahögstes kraft och änglarnes, tusende sinom tusendes och myriaders myriaders, drefvos hit och dit med stor orolighet.
2 Och då jag såg upp, var den Gamle af dagar sittande på sin herrlighet thron, under det änglarne och de helige vore stående rundt omkring Honom.
3 En stark skakning kom öfver mig, och förskräckelsen grep mig. Mina länder böjde sig ned och domnade, mina njurar upplöstes och jag föll på mitt ansigte.
4 Den heliga Michael, en annan helig ängel, en af de helige, blef skickad, hvilken uppreste mig. Och då han upprest mig, återkom min ande, ty jag var ej i stånd att fördraga denna syn af våldsamhet, dess skakning och himmelens häftiga rörelse.
5 Då sade den helige Michael till mig: Hvarföre blir du förvirrade vid denna uppenbarelse? Hitintills har nådens dag varat, och Han har varit nådig och långmodig emot alla, som bo på jorden.
6 Men då stunden skall komma, då skola makten, straffet och domen äga rum, hvilka Andarnes Herre har beredt för dem, som underkasta sig rättfärdighetens dom, för dem som afsvärja denna dom och för dem, som missbruka Hans namn. Denna dag har blifvit tillredd för de utvalda såsom en förbundets dag och för syndare såsom en ransaknings dag.
7 På den dagen skola utdelas till föda tvenne vidunder; ett qvinligt vidunder, hvars namn är Leviathan, som bebor hafvets djup öfver vattenkällorna.
8 Och ett manligt vidunder, hvars namn är Behemot, hvilket gående på sitt bröst bebor den osynliga ödemarken. Hans namn var Dendayen i öster af trädgården, hvarest de utvalde och rättfärdige skola bo; hvarest han emottog det från min stamfader, som var menniska, från Adam den förste af menniskor, hvilken Andarnes Herre skapade.
9 Då frågade jag en annan ängel, som visade mig dessa vidunders makt, huru de blefvo åtskilda på samma dag, då den ene är i hafvets djup och den andre i torra ödemarken.
10 Och han sade: du menniskoson önskar här att begripa hemliga ting.
11 Den andre ängelen, som gick med mig, talte till mig. Och visade mig de första och sista hemligheterna uppe i himmelen och i djupet af jorden. I yttersta gränserna af himmelen och i grundvalarne deraf
12 och i vindarnes förvaringsrum. Han visade mig, huru deras andar voro delade, huru de voro hållne i jemvigt, och huru både vindarne och deras rörelsekrafter vore räknade i förhållande till styrkan af deras ande. Han visade mig kraften af månans sken, att dess kraft är afpassad, så väl som stjernornas indelningar, efter hvarderas namn; Att hvarje fördelning är delad;
13 att ljungelden flammar; Att dess härar omedelbarligen lyda, och att ett uppehåll äger rum, under det thordönets ljud fortfar.
14 Ej heller äro thordönet och ljungelden åtskilda, ej heller röra de sig bägge med en ande; men likväl äro de icke åtskilda.
15 Ty då ljungelden blixtrar, ljuder thordönet, och andan gör uppehåll vid en passande tidpunkt, delande lika imellan dem, ty det förvaringsrum, hvarpå deras perioder bero, är löst såsom sand. Hvardera af dem är vid passande tid tillbakahållen med ett betsel, och omvändes genom andans makt, hvilken sålunda fortdrifver dem i förhållande till jordens rymliga vidd.
16 Hafvets ande är likaledes stark och mäktig; och likasom en stark makt drifver vattnet att falla ut, så blifver det äfven drifvet framåt och jagadt emot jordens berg.
17 Frostens ande har sin ängel, i haglets ande är en god ängel;
18 sjöns ande upphörer i sin styrka; en enslig ande är deri, hvilken uppstiger derifrån, likasom ånga, och kallas afkylning.
19 Äfven dimmornas ande bor med dem i deras förvaringsrum; men den har ett förvaringsrum för sig sjelf; ty dess fortgång är i glans, I ljus och i mörker, i vinter och i sommar. Dess förvaringsrum är klart, och en ängel är inuti det.
20 Daggens ande har sin boning i yttersta gränserna af himmelen i förening med regnets förvaringsrum, och dess fortgång är i vinter och i sommar. Det moln, som frambringas derigenom, och dimmans moln blifva förenade; det ena gifver till det andra;
21 och då regnets ande är i rörelse från dess förvaringsrum, komma änglarne och framskaffa det, sedan de öppnat dess rum. Då det likaledes stänkes öfver hela jorden, bildar det en förening med hvarje slag af vatten på marken;
22 ty vattnet qvarblifver på jorden, emedan regnet tillförer detsamma näring från den Aldrahögste, som är i himmelen.
23 
24 - Och fredens ängel, som var med mig, sade: Dessa tvenne vidunder äro genom Guds makt tillredde att blifva föda,
25 på det Guds straff icke må blifva förgäfves. Då skola barnen blifva slagne med deras mödrar, och sönerna med sina fäder. Och när Andarnes Herres straff skall fortfara; skall det fortfara på dem; på det Andarnes Herres straff icke måte vara förgäfves. Efter detta skall domen ske med nåd och långmodighet.
Previous ChapterNext Chapter